Idag var det hoppning på schemat och jag red Krizz. Det var jättenyttigt för mig men jag tyckte lite synd om hästen faktiskt.
När jag hoppar så har jag mina speciella laster:

- Rädd för att komma fel, då jag tror att jag kommer åka av fast jag aldrig gjort det hittills. Hjärnspöken alltså

- Ser jag att jag kommer komma tokigt, reglerar jag alltid bakåt istället för framåt.

- Vill inte släppa kontrollen

 

Krizz va jag tvungen att göra tvärtemot allt vad min hjärna ville. Jag skulle bara rama in och rida mot hindret i ett friskt tempo, vilket gjorde att det blev lite fel ibland när jag av vana tog en förhållning istället för att bara köra på. Hindrena låg på kanske 60cm så det va ju ingen höjd alls, men jag var ändå tveksam. Tyckte det gick alldeles för fort mot hindrena och jag kunde inte göra så mycket även om jag såg att vi kom helt fel.
Gick riktigt dåligt några gånger och riktigt bra några gånger.
Mot slutet kunde jag faktiskt reglera lite framåt till och med ;)

.

Ja vad ska man säga, man måste ju utmana sig själv för att komma vidare! :)