Cornet

Insåg idag på vårt Frust möte hur mycket jag egentligen saknar Cornet. 
Vill ju inte medge att jag faktiskt tyckte om den sura lilla ponnyn, men jag vet att under allt där där fanns en underbar individ som ville komma fram, och det gjorde hon vissa gånger.
Sista gången jag satt på henne, sista hoppet, kändes underbart! :)
.
Sen måste jag ju medge att jag har lite tur, Gunilla äger ju henne nu, hon som var den som filmade så jag kan ju hälsa på henne när jag vill ;) haha
p.s kom på att jag faktiskt red henne en gång i sommras när hon stod kvar på Finntorp ;) haha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback