Blev så otroligt rörd när en mamma i stallet kom fram och tackade mig för att jag stötat och muntrat upp hennes dotter när hon varit rädd. 
Hon har varit/är väldigt hopprädd och jag har alltid pushat henne det där lilla extra och uppmuntrat henne hela tiden. Jag vet ju själv hur det är att vara hopprädd eftersom jag själv är det. Men det är också så intressant för vi är rädda för samma sak men ändå handlar det om så himla olika saker. 

Men som sagt blir så himla rörd när dem märker att man verkligen vill hjälpa till och att man får ett tack för det! :)

.