.

Jag kom bara fram till en person som är så jävla självklar i mitt liv, många har ju kända ryttare/personer som sina förebilder. Men hur kan man ha någon som förebild utan att egentligen veta vem personen är. 
Det kommer ju alltid fram massa negativt skit om alla kända personer som gör att man helt plötsligt inte tycker om den personen längre. 
.

Min förebild här i livet är min morfar!
Finns ingen person i världen som jag ser upp till mer än honom!
Morfar föddes med benskörhet och en hudsjukdom som gör att hans helt vanliga sår kan ta evigheter att läka. Hans ben ser ut som att han har fått brännskador. 
Han har väl haft en relativt lätt uppväxt, hans familj hörde väl till dem med lite mera pengar så han hade det bra kan man säga. 
Han träffade min mormor kanske när han var 20 ?, vet inte riktigt, men dem fick iaf barn relatvit fort och deras liv har väl flytit på riktigt ordentligt. 
Alla vet ju hur det var på den tiden, mannen jobbade och frun var hemma med barnen. Likadant var det för dem, morfar jobbade som bonde på olika gårdar, 1979 flyttade dem till Stäringe då morfar fick ett jobb där. 
Där slet han häcken av sig som man brukar göra som bonde, han jobbade dock inte med några djur i Stäring, utan jobbade mer ute på fältet. 
Han jobbade ute och fällde skog i 20-30 minus grader. 
Efter några år av sådant jobb pallade inte hans hjärta med längre. 
I 40 års ålders(ca) blev han så dålig att han blev inlagd på sjukhus i Göteborg i väntan på ett nytt hjärta. 
Jag har läst mormors dagbok från den tiden och det var helt omöjligt att hålla inne tårarna under tiden jag läste. Förstår inte vrf någon ska behöva gå igenom något så hemskt. 
Hört många historier från tiden han hade på sjukhuset. Det var inte bara han som låg och väntade på nytt hjärta på samma avdelning. Mormor berättade att det gick så långt att så fort hon hörde ambulansen så hoppades hon på att det var någon som hade dött så morfar kunde få ett nytt hjärta. 
Dem svävade i en lång ovisshet, men till slut så fick morfar äntligen ett hjärta och efter nästan ett år på sjukhuset kunde han äntligen åka hem till sin familj igen. 
Han kunde även börja jobba igen i några år, han var då "helt" frisk. 
Men 1996 under höskörden så hoppade han ner från en hövagn och hela hans knä krossades. 
Jah minns det hela och kan se det framför mig, men jag var inte där och såg det. Min hjärna har gjort någon egen version av det hela efter att ha fått det berättat för mig. 
Han fick då en knäprotés som inte blev så lyckad så f.r.o.m då fick han hoppa runt med kryckor. 
Efter det har det varit det ena och det andra, han bröt lårbenet nyårsdagen ett år i Stäringe, jag som inte kunde vara så gamal gick bakom honom i hallen när mattan helt plötsligt glider undan och han ramlar. Kan fortfarande se bilden framför mig när han ligger där med benet i en helt onaturlig vinkel. 
Sen har han nog brutit benet en gång och foten två gånger, och sen har han fått sprickor i foten 2 eller 3 gånger. 
Någon gång 2003-2006 fick vi ett besked som fick mig att tro att nu var allt över.

Morfar hade fått cancer!
Först fattade jag ingenting och trodde att han skulle bli bra precis som alla andra gånger, men efter ett tag insåg jag att han faktiskt kunde ha dött av det.

Han blev den första i "världen" som bytt hjärta och sedan blev lasrad för prostata cancer. kommer inte riktigt ihåg om det var för hjärtbytet eller någon av hans sjukdomar som gjorde honom till första människan, men det spelar inte så stor roll.

Men nu har det gått mer än 5 år efter det och han är då friskförklarad!

.

Även fast han har gått igenom allt det här har han ett av världens bästa motton som jag verkligen försöker leva efter: Inget är omöjligt, en del tar bara lite längre tid.

.

Ni kanske förstår varför han är min förebild. Ett sådant liv skulle ha kunnat göra vem som helst bitter men inte fan är han bitter inte. Han är nog en av dem gladaste personer jag känner :) haha han är bara bäst!
Han är den man som jag alltid har kallat pappa. Den enda man i mina ögon som har förtjänat titeln pappa

.

För er som inte fattar så tänkte jag förklara lite kort om varför jag har honom som min förebild, jo det är så att jag verkligen beundrar hans tapperhet. Hans livsglädje!

Han finns alltid där om man behöver honom, han har hjälpt min familj genom hela mitt liv, pga en viss person. Men visst då har ju mormor också vart med. Men just att han har gått igenom så mkt men fortfarande älskar allt som har med livet att göra så är han så jävla underbar!
Det går bara inte att förklara, men jag älskar honom och kan inte tänka mig ett liv utan min morfar. 
Vi har så himla mycket gemensamt, mycket mer än man kan tro ;) haha

.

Var bara tvungen att skriva av mig lite. haha
En stor guld stjärna till er som orkade läsa hela in lägget ;)

Morfar jag o syrran <3

Morfar hjälper oss med en snökoja :)

Min första dag i livet :)

Morfar och jag åker pulka ;) haha

Haha här ser han bara läskig ut ;)

Morfar, mamma, gammelfarmor, gammelfarfar, jag och Nathalie.

4 generationer Carlsson :)