I går va vi på Nyby och hade examination i visa häst för hand, det gick as bra och fick Mvg :)

Idag var vi också på nyby för att ha ett dressyrryttartest som examination i ridning, det gick ap dåligt, fick dock Vg vilket var ganska förvånande, hatar att jag måste jemföra mig med andra hela tiden, när alla började rabla upp vad dem hade fått för poäng mådde jag sämre och sämre, hatar verkligen att vi får betyg i hur vi rider. Då jag har ridit en dag i veckan sen jag var 9 och jag började inte lära mig någe förens för typ 1,5 år sedan och dem andra i klassen har ridit i hela sina liv och jar egna hästar och kan träna på sina brister mer än vad jag kan. Men men, sånt är livet, är bara att acceptera och slipa på alla mina brister varje gång jag rider. 
Nu när Finntorp lägger ner så får jag försöka att rida på privat hästar och även där verkligen tänka på hur jag rider och kanske även träna för tränate ibland. 
Tänk vad livet vore enkelt om man hade alla pengar i världen och kunde köpa en gård med massa hästar. Jadu måste ju finnas en mening med att en del får  kämpa mer än andra, eller ??
Nä nu ska jag försöka att inte gå in djupare på det här, då blir det hela bara deprimerande!

För glädja mig med alla underbara människor som man har lärt känna inom hästvärlden. 

Måste bara påpeka en sak som är lite derimerande också.
Idag satt vi på ridskolan och snackade massa häst minnen, inte glada utan mer, "när jag vände mig om i hagen och gick därifrån för sista gången och visste att jag aldrig skulle få se honom igen"- minnen. Det slutade med att alla satt och bölade, fatta vad mycket man måste få ut av hästarna när man är beredd att satsa allt för att sedan behöva se sin absolut bästa vän försvinna för alltid. 
Jag har varit med om två gånger i mitt liv att behöva säga farväl, en gång rakt till hästen, andra gången efter att hästen dött. Det är det absolut värsta jag har varit med om.

Nä nu måste jag sluta innan jag börjar grina igen!