Efter allt med Jojje så letade jag efter hästar att rida väldigt länge. Jag hittade några och fick bra kontakt med ägarna, sen red jag kanske en gång sen blev det aldrig något. Det va typiskt min tur helt enkelt. 
Efter lite övertalande så fick jag börja rida på ridskola igen.

Det var mormor o morfar som betalade det hela då. 
När jag kom tillbaka till ridskolan så kunde jag verkligen ingenting. Det var då jag upptäckte hur lite jag egentligen kunde. Men jag red för Anne Ström ett halv år när jag började på Finntorp igen och hon lärde mig massor. Speciellt sitsen fokucerar hon på.

Efter sommaren fick jag börja rida för Mathias Malmlöf, vilket jag inte tyckte va så kul i början då jag red i en tant grupp, men ju längre tiden gick ju mer tjatade han på mig och jag blev faktiskt bättre sakta med säkert. 
Eftersom morfar gick i pension i december 2010 så hade dom inte råd att betala min ridning längre. Men som tur va så fick jag då erbjudande om att börja jobba på finntorp varje lördag. Och det tackade jag ja till och då kunde jag fortsätta min ridning :)

Nu blev det lite ridhistoria, åter till ämnet :P haha

Någon gång i början på 2009 så fick jag rida hästen Everest för fårsta gången. Jag va ganska rädd då det var första stora hästen jag skulle rida på ridskolan. Men jag blev förälskad från första stund. Han va helt underbar. Han va lite seg med det gjorde inte mig något, han kunde verkligen gå hur fint som helst. 
Kommer ihåg ett dressyr pass vi hade, Mathias frågade mig innan lektionen om jag ville ha Flower ist men jag tyckte att jag va för stor för henne så jag sa nej. Och det ångrar jag verkligen inte. Evrest var finare än någonsin, t.o.m. Mathias var lite förvånad över hur fint han gick, han berömde mig i slutet av lektionen. Jag har nog aldrig varit så nöjd med ett ridpass i hela mitt liv som då.

Tyvärr fick min älskling somna in i april 2010 pga ett akut kolik anfall. :(

Jag såg honom gå lektion på torsdags kvällen och han har aldrig gått så himla fint, men en sak som ridläraren märkte var att han slog i bommarna när dom red över dom. Det gjorde han aldrig, han va jätte rädd om sina fötter. Så han sa till stall ägaren om det, men ingen tyckte att det va något riktigt fel på honom. Sen på kvällen dagen efter så upptäckte dom det som va fel :(

Jag och min kompis va i Norrköping och va hundvakt när jag fick ett sms från en annan kompis som frågade om Everest var död, jag svarade, nej han är inte död jag va ju i stallet i förrgår och då levde han.

DÅ svarade hon att någon hade skrivit det på bdb, då brast det för mig, kunde inte förstå att det va sant. 
Tisdagen efter det när jag skulle ha min ridlektion kändes allt så himla overkligt, hans box va stängd men det fanns ingen häst därinne. Det hänge ist blommor på boxen.

Glömmer dig aldrig <3

Har inte så många bilder på honom:(       (måste bara påpeka, fyfan va fult stallet va innan vi målade om)

På våren 2010 kom det en häst till Finntorp som jag sent kommer att glömma.

Lenzo V. Han är en jättefin svart skäck, så otroligt vacker och underbar. Han både bet mig och sparkade mig i bröstet men jag älskar honom lika mycket för det. 
Han klarade inte av livet som ridskole häst, det va drf som han gjorde dom sakerna mot mig.Jag är glad att det va mig han gjorde det emot istället för en liten unge iaf. Han ville ju inget illa.

Han var en dröm att rida i början när han va här. Dock blev det sämre och sämre, då han va en väldigt speciell häst som verkligen behöver underhållas ordentligt av någon kunnig ryttare. 
Jag kunde knappt rida på den tiden. Det är ungefär ett år sedan men efter den tiden har jag verkligen utvecklats i ridningen.

Lenzo är nog den mest fantastiska hästen jag någonsin stöt på. Jag va den första som testade honom på lektion, enda sen den stunden var jag fast, jag älskade den hästen.

Tyvärr så åkte han till en ny ägare efter sommaren.

Men jag vet att han trivs och har det jättebra :)

En sak till som va så underbart med Lenzo var hans ägare. Har alsrig tidigare stött på en sån skön person. Gunilla Ekström, vi håller fortfarande kontakten. Och det är hennes ponnysar som jag åker och rider ibland :)

Så vacker <3

Efter sommaren så kom det en häst till Finntorp som inte kunde galoppera på volt och han kunde inte ens hålla galoppen på rakt spår speciellt länge, Galliano.

Jag behövde inte vänta speciellt länge på att hitta en ny älskling. 
Jag har ridit Galliano från första början han kom till Finntorp tills nu innan sommaren, alltså ett år. Jag har verkligen märkt hur mycket han har utvecklats :) Han har alltid haft drivet och vilja. Han vill verkligen så himla mycket den lilla bäbisen. Han har gått ifrån att ta med hela hindrena när han hoppade till at verkligen hitta tekniken och hoppa underbart. Asså hoppa har han alltid kunnat, det gällde bara att träna upp tekniken. 
Han också gått ifrån att knappt kunna galoppera på bana till att kunna galoppeta varv på varv. Det man måste passa sig för på volter är att han gärna skjuter ut ytter bogen och faller utåt på öppna delen. Speciellt om det är andra hästa på banan ;) haha

Men vad ska man mer säga, han har alltid haft lätt för att gå i form, gäller bara att få med bakbenen :) Han är riktigt bra grund utbildad, gäller bara att man hittar knapparna på honom. Och sen när han har topp konditiion så klarar han nästan allt :) Min lilla bäbis <3

Det finns så mycket att säga om min lilla älskling, <3

Min älskling<3

Kommer sakna dig så himla mycket :) Hoppas du får det jättebra, vart du än hamnar :)